Konstnären berättar – Alina Chaiderov

 

"UT", Alina Chaiderov. Foto: konstnären

Det platsspecifika konstverket ”Ut” av konstnären Alina Chaiderov installerades i Redbergsparken under senhösten 2016.

Verket uppfördes efter att Göteborg Konst 2015 fick i uppdrag av Park- och Naturförvaltningen att ta fram ett konstverk i samband med upprustningen av parken. Tanken var att genom en offentlig gestaltning markera och aktivera utsiktsplatsen samt att skapa en målpunkt i parken.
Ett konstverk som uppförs i det offentliga rummet möter betraktaren i sin vardag, i ett sammanhang där en konstupplevelse bara är en bland andra upplevelser. Ett möte som ofta påverkar betraktaren, väcker frågor och nyfikenhet. Vad är det jag ser? Vad var konstnärens intention? Varför är konstverket placerat här? Vem har bestämt att verket ska stå här?

För att öppna upp tolkningen och låta konstnären berätta om sina tankar bakom konstverket brukar Göteborg Konst publicera ett kort samtal. Konstnären Alina Chaiderov har valt att tillsammans med skribenten Frida Sandström skriva en fördjupande text med en poetisk ingång.

"UT", Alina Chaiderov. Foto: konstnären
Alina Chaiderov, ”Ut”, skulptur, Redbergsparken, 2016. Foto: © Alina Chaiderov, 2017

Ett samtal mellan Alina Chaiderov och Frida Sandström inifrån Alina Chaiderovs praktik och skulpturen ”Ut”

Redbergsparken. Den utdömda gasklockan vid Drömmarnas kaj visslar fram sitt nederlag. Horisonten öppnar himlen och över berget öppnar sig buren, trädkronan. Där borta bor människorna, de som är oss nära. Här uppe glömmer vi våra möten. Kommer du ihåg en tid då du inte kunde tala? 

Det är inte en dröm, men ett möjligt minne som jag ännu inte kommer ihåg. Vi lyssnar där inifrån, hör metallen oxidera. Stång för stång, vi räknar.

Tiden går. Materialet är funnet, men så är även jag. Härinne sammanfaller kropp och tanke, men istället för separation, låt oss tala om att i beröringen också ge en form. Det är ingen minimalism och det handlar inte om betraktaren. Istället är det fruktansvärt expansivt, fast inte just där där du begär en form. Genom relationen till sin egen kropp möter en människa också andra former och massor. Hon har varit i rörelse, och så har även metallen, jordskorpan, du som besökare. Ofrånkomligen placeras handlingarna i en historisk kontext. Det är ett samarbete mellan minnen.

Ut är en bur, men den är också ett fragment; en allegorisk klaustrofobi där passagen forcerar ett deltagande. Men rörelsen är ingen förflyttning, den sker mellan föremål. Tanken kan springa iväg så att omkringvarande föremål nästan stör. Så fortsätter vi: vi stör varandra. Därför är det inte Ut i sig som är interaktiv, men de förhållanden som den är underkastad. Nu är den öppen, men i ett annat sammanhang vore den stängd.

Ut växer upp i sitt eget rum liksom trädet sträcker sina rötter över bergets skalp. Det går att gå genom Ut. Men mineralen knyter fast ditt minne med sitt samman. Rått smälter samman med rått  och ett beroende etableras, ett tvång liksom den känsla som inte försvinner i drömmens postumt vakna tillstånd. Det är en legering mellan föreställningar, en förvrängning av det som nu är. Ibland en chock av oförberedda gester som uppkommer i spänningarna mellan subjekt, material och individuella aktioner. Så korrumperas det personliga arkivet och det generella kopplas om: kontaminerar sina deltagare, distribuerar det sjuka. Funktionen blir en ny, fast med kvarvarande hänvisningar till latenta alternativ. Vad skulle det här kunna vara? Materialen upprätthåller nu varandra, de är starka. Erfarenheten är ingens egen och tårtbitarna i rotationsburen placerar den passerande både framför och bakom stålkonsruktionen. Nuet är ett material att komma ihåg. När vi samlas möts vi. Det nya är välkänt för handen.

Vad innebär det att lyfta en telefon? Att avvakta närhet genom avstånd och i väntan höra sin egen röst. Vi kommer inte närmre varandra. Så lyder den en somatiska förståelsen av det posthumana: en brusten allians varpå situationen härskar. Nu. Det som vi kallar för vår verklighet. Nu, som här föreslås som en metod. Låt oss därför inte avvika, låt oss stanna här. Utan att tränga oss igenom eller töja ut. I våra respektive komponenter av den gemensamma, objektiva verkligheten är vi varandra ständigt frånskilda. Där finns inga synonymer: det som inte går att sätta ord på kan inte undervärderas, fortlevas. Men det går vidare, sig själv till trots. Motståndets komponenter omger och formar: multitudens individualitet står i ständigt beroende till sin omgivning.

På en offentlig tennisbana samlas människors steg i asfalt och gummi. Förflyttningar ger efterlämningar där människa och skulptur delar installationens funktion: erfarenheten. På så vis spelar repetitionen en särskild roll. Liksom koreografer ofta resonerar är varje upprepad rörelse en ny. Dit in bjuds besökaren att transformeras. Inte att gå ut, och heller inte att fullt släppas in. Ändå fortsätter vi att kliva, över och över igen. Varje gång ritas ännu en tröskel. Möjligheter som cementeras i det potentiella. Något som skulle kunna vara. Och där står vi. Hur kliver du? Vi uttalar ordet, formar det ut genom våra läppar, och bekräftar vår ståndpunkt. Du är den som talar där du står.

Och vi låter oss påverkas, men i vad för värld? Frågan ställs när ordet formas av läpparna. Vi vistas i öppna relationer, där materia skrivs i tid och i minne. Så räknas just tiden, liksom vår närhet till varandra. Ofta sluter vi oss samman, men i kombinationerna öppnas relationer och däri kan jag röra mig fritt. Samtidigt stängs en dörr bakom vilken jag kan släppa kontrollen, umgås nära materialen och ge dem tillbaka till dem själva. Taktilitet är tanke, men bortom beröring växer avståndet. När vi rör varandra kommer vi nära världen.

Minnet är därför inte singulärt, men ett samtal mellan flera. Det är i den fysiska formen som berättelsen fortgår. Ibland är det en hård konfrontation, att med ansiktet möta det som pågår. Ett ansikte som skulle kunna slutas, vägra lyssnande och rikta ögonen inåt. Men flera formers korrespondens kräver rörelse. Nästa varv är alltid nytt. Så, istället för att bearbeta erfarenhet lämnas materialet att överraska sig själv. Då blir det okända det mest kända och konfrontationen med verkligheten sker i formationen av en annan.

För, även om materialet står still och även om också du står still, finns en potential till rörelse. Lager på lager samlas tider. Subjektiva perspektiv korsas i en prisma av betraktelser. Där är alla besökare. Så är jaget länken till det allmängiltiga. Där blir det subjektiva gemensamt.

I denna korsväg står verken självständiga och den mänskliga tankevärlden måste omformuleras för att bestå. Det är en bild som sätts på spel: din egen. Låt oss därför kliva in i Ut, vars metallkonstruktion inte växer från men med gräset. Rostfritt stål kan inte dö, men du som lämnar kan välja vilket håll som är ut. Fast Ut står kvar, med var människas fot som fundamentet och med den obestämda passagen som dess riktning. Det är en bur för den fria formen.

Alina Chaiderov och Frida Sandström

Konstnären berättar – Klas Eriksson

 

© Foto:Svante Örnberg, 2016
© Foto: Svante Örnberg/Bostadsbolaget, 2016 (bilden något beskuren)

Konstnären Klas Eriksson avslutar nu arbetet med We can be Local, just for one day; en konstnärlig gestaltning av fyra betongpelare som bär upp en lägenhetsbyggnad vid Jöns Rundbäcks Plats i Kvillebäcken.

Konstverket är en permanent gestaltning som kommit till stånd genom stadens 1%-regel och i samarbete mellan konstnären, Bostadsbolaget och Göteborg Konst. Göteborg Konst ber här Klas Eriksson dela med sig av tankar kring den egna konstnärliga praktiken och arbetet med gestaltningsuppdraget. Fortsätt läsa ”Konstnären berättar – Klas Eriksson”

Martin Formgren berättar om sin utställning på parkeringshuset Snipan

 

Konstnären Martin Formgren. Foto: Markus Andersson

Konstnären Martin Formgren är just nu aktuell med utställningen Albedo på fasaden till parkeringshuset Snipan på Första Långgatan.

Utställningen är en temporär konstnärlig gestaltning inom ramen för stadens 1%-regel och är ett samarbete mellan konstnären, Parkeringsbolaget och Göteborg Konst. Göteborg Konst ställer här några frågor till Formgren om gestaltningsuppdraget och hans konstnärliga arbete.

Fortsätt läsa ”Martin Formgren berättar om sin utställning på parkeringshuset Snipan”

Handlingsplan – tillfällig konst under byggtid – Västlänken

 

Installationsbilder från verket Transition på Göteborgs Konsthalls utställning Naturrum, 2014.
Installationsbild från verket Transition av Caroline Mårtensson på Göteborgs Konsthalls utställning Naturrum, 2014.

I januari 2016 togs det övergripande konstprogrammet Kronotopia gemensamt fram av Trafikverket, Statens konstråd, Västtrafik, Konstenheten Västra Götalandsregionen, Stadsbyggnadskontoret Göteborgs Stad, Göteborg Konst och White arkitekter.

Kronotopia ger en samsyn på de konstnärliga gestaltningsperspektiven; en övergripande tematik (tid och rum) samt möjliggör ett helhetsgrepp om anläggningen och dess omgivande miljöer. Kronotopia ligger till grund även för den här handlingsplanen avseende tillfällig konst. Fortsätt läsa ”Handlingsplan – tillfällig konst under byggtid – Västlänken”

Bravida Arena – konsten på plats

 

Verket ”Alla möter alla” av konstnären Thomas Nordström. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Den konstnärliga gestaltningen på Bravida Arena är nu efter viss försening på plats. Fotbollsarenan som invigdes i juni 2015 är byggd och ägd av Higab. För driften ansvarar GotEvent.

I samband med byggnationen utlystes två konstnärliga gestaltningsuppdrag. Ett invändigt i entrén och ett utvändigt längs fasaden mot Hjalmar Brantingsgatan.

Fortsätt läsa ”Bravida Arena – konsten på plats”

Mount Everest i Torslanda

 

Foto Klättervägg, Torshallen, Torslanda, konstnär Fredrik Norén
Konstnär Fredrik Norén © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

I den nya idrottshallen Torshallen i Torslanda kan man bestiga Mount Everest. I samband med bygget av Torshallen avsattes 1% av byggkostnaden till konstnärlig gestaltning och uppdraget gick till konstnären Fredrik Norén som utfört en klättervägg bestående av ca 370 kvadrater.

Klättergrepp är placerade för olika svårighetsgrader av klättring. Varje kvadrat motsvarar en pixel av en mycket lågupplöst bild föreställande Mount Everest, som också är konstverkets namn. Fortsätt läsa ”Mount Everest i Torslanda”

Runo Lagomarsino – ”Europa”

 

Foto på konstnären Runo Lagomarsinos konstverk Europa. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
Konstnären Runo Lagomarsinos konstverk Europa. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Måndag den 16 maj invigdes ett nytt konstverk i den nya ID-porten vid Göteborgs Hamn.  

Konstnären Runo Lagomarsino har utfört verket som heter ”Europa”. Verket består av tre delar; ett fotografi, en installation med trälinjaler samt texten ”Europa” i svart mot en bakgrund i guld (slagmetall). Fortsätt läsa ”Runo Lagomarsino – ”Europa””

Europeana collections

 

Målning av Pieter Bruegel
Målning av Pieter Bruegel (1564 — 1638) från Szépművészeti Múzeum i Ungern.

Fastän ännu i Beta-version, kan man redan nu botanisera bland det europeiska kulturarvet på denna omfångsrika sajt.

Här kan du som exempel titta på och/eller ladda ner högupplösta bildfiler på många mästerverk, lyssna på musik eller läsa böcker.

Fortsätt läsa ”Europeana collections”

Ny projektsamordnare för 1%-regeln

 

Fotografi på Sarah Hansson. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016
Fotografi på Sarah Hansson. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2016

Sarah Hansson anställdes som projektsamordnare för 1%-regeln den 25 april 2016. Sarah kommer att arbeta med nya och påbörjade konstprojekt inom ramen för stadens 1%-regel tillsammans med Andreas Roth.

Sarah är född 1981 och har en kandidatexamen i estetik från Södertörns högskolas Estetikprogram. Efter avslutade studier har hon arbetat som assisterande curator på Bonniers Konsthall, Stockholm, samt varit aktiv som curator/projektledare i fristående utställningsprojekt.

Fortsätt läsa ”Ny projektsamordnare för 1%-regeln”

Oraklets födelse

 

Tilda Lovells arbetar med konstverket ”Oraklet”.

I december 2015 invigdes tre nya skulpturer i Göteborg. En av dessa var Tilda Lovells ”Oraklet” och vi kan med glädje här presentera ett stort antal bilder som beskriver arbetsprocessen.

Tilda Lovell som är uppväxt i Göteborg bor och arbetar numer i Berlin där också en stor del av arbetet utfördes. Bronsgjutningen gjordes på Herman Bergmans gjuteri i Stockholm. Fortsätt läsa ”Oraklets födelse”