En röst från havet

Magnus Perssons skulptur får en att ganska direkt associera till någon slags organisk livsform.

Med sin strömlinjeform är det lätt att tänka på ett smäckert havsdjur som glider fram genom vattnet, eller så ser vi bara en liten del av en större varelse vars rygg sticker upp ovanför vattenytan.

Oavsett vilka associationer man får är det en mycket elegant och klappvänlig form.

Konstnärens hemsida

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon, Göteborg.

Game Changer

Alla som varit i en idrottshall känner säkert igen alla de banmarkeringar i olika färger som täcker golvet och markerar gränserna för olika sportaktiviteter.

Konstnären Michael Johansson har i sin konstgestaltning av Nya Lundenhallen valt att lyfta ut delar av dessa banmarkeringar och placera dom på två av idrottshallens väggar.

Gestaltningen tar effektivt tag i de stora väggytorna genom att spela de olika färgerna och formerna mot varandra och berättar samtidigt på ett underfundigt vis på vad som försiggår på insidan av väggarna.

Verket ägs och förvaltas av Idrotts- och Föreningsförvaltningen i Göteborg.

Nalle

Skulpturen är sedan en tid saknad/stulen och finns således inte längre på sin plats.

Efter skadegörelse ersattes originalet med en replik 1948, som placerades vid Fjällgatan – Oscar Fredriksskolan. Den ursprungliga ”Nalle” var placerad vid en lekplats bredvid Oscar Fredriks kyrka.

Utöver ”Nalle” har konstnären även utfört ”Elementens kamp” på beställning av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Placerad nedanför St. Pauli kyrka i Göteborg.

Inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond.

Mannen och trädet

En naturalistiskt återgiven mansfigur halvligger naken på en gräsmatta och betraktar en abstrakt figur på en stensockel några meter bort.

Många har säkert sett denna skulptur när de passerat Viloplatsen med spårvagnen ner mot Redbergsplatsen. Britt-Marie Jerns konstverk var det vinnande förslaget i en konstgestaltningstävling och kom på plats 1991.

Titeln ”Mannen och trädet” kanske väcker frågor hos någon. Figuren på sockeln ett par meter upp i luften ser ju ut att vara en abstrakt tolkning av mannen på gräsmattan snarare än ett träd. Är det sig själv han betraktar?

Efter ett samtal med konstnären framkom att hon inspirerats av en indiansk myt där träden anses vara minst lika levande som vi människor och därmed varelser som skall behandlas med samma respekt som vi förhoppningsvis bemöter våra medmänniskor med. Som en del av en holistisk livssyn där allt levande hänger ihop i symbios. En livssyn mänskligheten kanske i mångt och mycket tappat bort.

Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon, Göteborg.

Konstnärens hemsida

Sleipner

”Sleipner” är namnet på Odens högt älskade åttafotade häst, från den nordiska mytologin.

Med sina åtta ben kunde han ta sig fram snabbare än något annat. Han var till och med snabbare än vinden och färdades lika bra på marken, i luften som till havs.

Konstnären Fred Leyman (1919-2004) var bland annat hästuppfödare, så kanske låg det nära till hands för honom att ta sig an motivet till denna konstgestaltning som år 2023 har stått på sin plats i 50 år. Inte så ofta som man möter ett konstverk som framstår i så gott skick efter så många år.

Kanske är det också konstnärens hästintresse som gjort att han lyckats få till ett såpass trovärdigt uttryck i en abstraherad skulptur. Man kan känna ”Sleipners” frustande energi och vilja att färdas vidare ut i världen trots att han står fast på marken med sina åtta ben.

”Sleipner” är placerad på Nya Lundenskolans skolgård och är utförd av rör i rostfritt stål i olika dimensioner. Invigdes 1973-06-27.

Mer om konstnären (wikipedia)

Järnbärare

Sven Lundqvists skulptur ”Järnbärare” tillkom 1966 för att uppmärksamma Göteborgs Arbetareförenings 100-årsjubileum.

Motivet föreställande tre arbetare, varav två med grova förkläden, som bär på varsitt stycke järn, hänsyftar till platsens historia och verksamheten som gett Järntorget dess namn.

Från 1785 och fram till 1892 fanns här en järnvåg där allt järn som exporterades skulle vägas och kontrolleras och för detta tunga arbete krävdes arbetare.

På tre av granitsockelns sidor ser vi några mindre skulpturer som visar exempel på olika sätt som järnet transporterades; en släde dragen av en häst, en segelskuta och en man med en slags kärra på axeln. I sockeln finns också följande text inmejslad;
”Så lades grunden till det verk som danats”

Läs mer om konstnären (wikipedia)

Mer om Järntorgets historia (wikipedia)

Hjalmar Branting

1926, året efter Hjalmar Brantings död tillkom Carl Eldhs porträttbyst och placerades på platsen som numer heter Olof Palmes plats.

Hjalmar Branting (1860-1925) var en svensk politiker och tidningsman. Han var partiledare för Socialdemokraterna och blev också 1920 den förste svenska Socialdemokratiske statsministern. 1921 fick Branting tillsammans med Christian Lange, Nobels fredspris för sitt arbete inom FN.

Branting är här i Carl Eldhs (1873-1954) porträtt avbildad med sin karakteristiska mustasch, så som han ofta förekommer på fotografier och i andra avbildningar.
Konstnären har också utfört det stora Brantingmonumentet (wikipedia) på Norra Bantorget i Stockholm.

Läs mer om konstnären Carl Eldh (wikipedia).

Mitt hjärtas tupp

Margareta Ryndels skulptur är en lek med hjärtformen och dess likhet med en tupp och visst ser man som betraktare denna uppenbara koppling.

Konstnären Margareta Ryndel har utöver detta verk utfört tre offentliga skulpturer; ”Ensam”, ”Här bor vi” och ”Stående”.

Konstverket är placerat på en innergård och kan därför bli svår att ta del av om man inte bor i kvarteret. Verket ägs och förvaltas av Bostads AB Poseidon.

Mer information om konstnären

En generation i Haga

Pieter Hybbinettes gestaltning av en generation boende i Haga består av åtta figurer/figurgrupper beskrivande en möjlig livscykel i det gamla Göteborg.

Från vänster i kronologisk ordning ser vi ett antal agiterande ungdomar, fulla av energi och vilja att förändra och ta plats. Därefter ser vi ett ungt kärlekspar stående i en port, följt av en grupp om fyra personer i familjebildningens ålder, där en man sträcker sin arm uppåt, kanske en förtvivlans gest över hunger och fattigdom som många av de boende i Haga hade att vänta.

Nästa figur är en arbetande man som bär på ett stycke järn (?) kanske från en tanke på verksamheten som gett Järntorget sitt namn. Där fanns under drygt hundra år på 17- och 1800-talet en järnvåg där allt järn som exporterades skulle vägas och bära järn till vägning var säkert ett vanligt arbete för arbetare från Haga.

Bredvid mannen står en kvinna med en väska i handen, eventuellt symboliserande hennes roll som hemmafru och ansvarig för det som hade med hushållet att göra.

Slutligen har vi tre figurer, där de första är det åldrade paret och sist står en ensam äldre kvinna kvar och generationscykeln fullbordas.

Livets träd

Något växer ut ur den putsade väggytan vid entrén till Husargatan 39 i Haga.

Ur en mjukt rundad form skjuter en organisk form fram. Mosaiken är lagd på ett sådant sätt att den beskriver en rörelse som både går inåt och utåt. Från den nedre delen tränger något fram som i en födelseprocess. Detta nya har ungefär samma färgskala som den omgivande delen men är något mer intensivt i färg.

Som livets ständigt pågående process av växande, död och förnyelse.