Skulptur av Klara Kristalova installerad i Slottsskogen

Klara Kristalova, ”Det som håller mig kvar, bär mig vidare”, skulptur i Slottsskogen, 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist

I början av oktober installerades ett nytt konstverk i Slottsskogen av Klara Kristalova. Jennie Sundén och Åsa Norberg var på plats vid installationen och pratade med konstnären.

Du har precis installerat en skulptur här i Slottsskogen med titeln ”Det som håller mig kvar, bär mig vidare”. Det är en figur i brons som med stadiga steg tycks balansera på sina egna rötter. Kan du berätta lite mer om den här skulpturen?

– Det är en bild av att sitta fast i sitt ursprung och historia samtidigt som just dessa också bär en vidare. Bakgrunden som styrka och svaghet samtidigt. Fast jag tror förklaringen kom efter själva bilden, jag minns när jag gjorde den i lera först, att den kom till mig som bild. Att just dansen eller de lätta stegen ovanpå trasslet var skulpturens mening.

I din bildvärld möter vi ofta en gestaltad natur med sagolika inslag befolkad av ett slags övernaturliga flickfigurer. Vad har du själv för relation till naturen och vad är det som intresserar dig med den unga kvinnan? 

Klara Kristalova, ”Det som håller mig kvar, bär mig vidare”, skulptur i Slottsskogen, 2018. Foto: Åsa Norberg & Jennie Sundén

– Naturen är min vardag, mitt vardagsrum. Jag har den inpå knuten och vistas mycket i den , den blir som en naturlig bakgrund till allt, som en självklarhet på gott och ont. Flickan och kvinnan har alltid intresserat mig. Hon är ju jag, och vi. Hur blir saker till? Hur går utveckling till? Jag försöker ibland minnas mig själv, för länge sen vem jag var och hur jag såg på världen och hur det ena ledde till det andra och ibland kan jag använda något till mitt arbete, men ofta inspireras jag mer av romaner , tillfälligheter eller tidningsartiklar. Radioprogram.

Ditt konstnärskap är starkt förknippat med skulptur och framför allt keramik. Men främst är du en bildkonstnär som rör sig fritt mellan olika medium. Hur ser du på betydelsen av material och teknik i ditt arbete?

– Jag har jobbat så mycket och länge med keramik att min konst liksom automatiskt förknippas med det materialet. Det är lite tråkigt eftersom det är bilderna och nån sorts direkt tilltal som intresserar mig, materialen är sekundära. Jag ska försöka bryta mig loss lite ur det mycket bekväma fängelse som keramiken blivit, nu. Denna mening har jag sagt och skrivit många gånger så jag hoppas jag ska lyckas nu.Anledningen till att det varit svårt är att jag upplever keramiken som ett väldigt enkelt och lättjobbat material, vilket jag uppskattar, men jag skulle behöva bli friare, lite mindre bekväm igen,  i förhållande till materialteknik. Vi får se hur det utvecklar sig.

Skulpturen i Slottsskogen står där som om den alltid gjort det. Som om den hittar hem. Hur ser du på ditt arbete i relation till den vita kuben kontra offentliga platser?

– Jag föredrar egentligen att visa mina arbeten på andra platser än vita kuben, och när det är vita kuben så försöker jag bygga om den lite, färga in den. Jag vill att mina arbeten ska vara ute i en verklighet mer, men det är också läskigt för man har då inte längre den vita kubens skyddande hölje. Det är väldigt roligt att den passar så bra i parken!

Klara Kristalova framför skulpturen i Slottsskogen. Foto: Åsa Norberg & Jennie Sundén

Klara Kristalova (född 1967 i Prag) är konstnär och skulptör som bor och arbetar i Norrtälje, Sverige. Hon är utbildad 1988-1994 på Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Solouställningar i urval: Camouflage, Galerie Perrotin, Paris. GL STRAND, Köpenhamn. Hello Stranger, Galerie Perrotin, Hong Kong. Turning Into Stone, Norton Museum of Art, West Palm Beach, USA.  Klara Kristalova, Göteborgs konstmuseum.
Grupputställningar i urval: Heads Roll, Museum Sheffield, UK. Detour, Artipelag, Stockholm. In the Search of Present, Kiasma, Helsingfors. Time Waits for Us, Galleri Magnus Karlsson, Stockholm.

Text: Åsa Norberg & Jennie Sundén